Efraim uppstår ur graven. Under vår böneresa till byn Efraim förkunnar vi att Israels försvunna nordliga stammar, dvs Efraim som dött, vaknar till liv igen.

Efraim återvänder till Fadern. Under vår böneresa till Guds namnteckning förkunnar vi att Efraim återvänder till Fadern.

Efraim återvänder till Fadern. Under vår böneresa till Guds namnteckning förkunnar vi att Efraim återvänder till Fadern.

Efraim återvänder till Fadern. Under vår böneresa till Guds namnteckning förkunnar vi att Efraim återvänder till Fadern.

Efraim återvänder till Fadern. Under vår böneresa till Guds namnteckning förkunnar vi att Efraim återvänder till Fadern.

Efraim får ett nytt hjärta. Under böneresan till Jeriko förkunnar vi att Efraim får ett nytt hjärta som litar på Gud och är Honom lydigt.

Efraim får ett nytt hjärta. Under böneresan till Jeriko förkunnar vi att Efraim får ett nytt hjärta som litar på Gud och är Honom lydigt.

Efraim får ett nytt hjärta. Under böneresan till Jeriko förkunnar vi att Efraim får ett nytt hjärta som litar på Gud och är Honom lydigt.

Efraim får ett nytt hjärta. Under böneresan till Jeriko förkunnar vi att Efraim får ett nytt hjärta som litar på Gud och är Honom lydigt.

Jesus förenar Juda och Efraim. Under böneresan till Dotan proklamerar vi Bibelns löften om att Juda och Efraim än en gång skall bli ett folk under en kung, Jesus.

Efraim blir återuppbyggt. Under böneresan till kyrkoruinerna i Dir kala förkunnar vi Bibelns löften om att ödelagda platser och ruiner på Israels berg ska bli återuppbyggda.

Hoppets port för Efraim. Under böneresan till trakten kring Akors dal tackar vi för att Gud vänder denna dal av förstörelse och förlust till en hoppets port för Efraim som återvänder till landet.